tisdag 26 oktober 2010

Äventyret Mikamine

Jag tog min cykel en dag till Mikamine som ligger i södra Sendai. I Mikamine finns en park som ska vara väldigt fin om våren (Googla Mikamine park och kolla på bilder så får du se själv!). Nu börjar hösten nalkas här och jag tror att parken kommer att bli fin snart igen med alla höstens färger. Men idag var jag som sagt dit ändå.
I parken finns många fina alléer där det är fint att ta en promenad
Sendai brukar kallas för "City of the trees" vilket man förstår när man rör sig i Sendai som jämfört med Tokyo är väldigt grönt
Ner jag vandrar längs vägen skymtar jag en byggnad längre bort
Byggnaden ser gammal och sliten ut, många persienner är trasiga och byggnaden är uppenbarligen fuktskadad
Jag går in på området för att ta mig en närmare titt
Den här fasaden skulle behöva en ordentlig putsning


Dörren verkar vara olåst, jag bestämmer mig för att gå in och ta en titt vad det här är för plats
Väggar och tak är slitna, kylan biter då det är extremt dragit... Här har nog inte varit någon på åratal tänker man

Vad gör då två storbildskärmar på en plats som denna kan man då undra?
Skämt åsido, ni som är uppmärksamma kan se min portfölj vid skrivbordet och lägga ihop 2+2. Det är inte ett bortglömt tomt industrikomplex från bättre tider. Nej, detta är mitt campus. Det har inte renoverats på 60 år för att det är så säkert mot jordbävningar, vilket känns bra. Jag gillar stället. Det känns som ett sånt där hemligt ställe mitt ut i ingenstans där man forskar på hemliga grejer inom kärnfysik.

onsdag 20 oktober 2010

Glöm ditt namn! Du heter nu ルント゛クウ゛イストニクラスミカエル!

Den 27/9 dom vi till Sendai, en underbar stad. Vi var några som inte hade något boende under de första dagarna vilket betydde att vi fick bo hos Mr. Miyagi. Eller vi kallade ägaren så, då vi bodde på vandrarhemmet Miyagi guesthouse. Vi hade stora förväntningar, vad väntade i skolan? Om vi bara visste...

Miyagi guesthouse... så jvla nice!

Första dagen när vi kom till vårt boende, började det... Japan visade upp sin bästa byråkrati... De älskar pappersarbete här... Från den dagen att vi flytta in till det att kurserna började hade vi ungefär 54000 olika ansökningsblanketter, formulär, försäkringsblanketter och registreringsblanketter...  Och alla dessa blanketter skulle förstås fyllas i med mitt nya namn som Japan tilldelat mig, ルント゛クウ゛イストニクラスミカエル. Om man läser ut det så heter jag lundokuvisuto nikurasu mikaeru vilket ändå är ganska likt mitt västerländska namn.

Rickard tar den dagliga dosen pappersarbete
Efter lite pappersarbete dag ett blev vi visade till våra rum, och efter att dom visat oss hur man använder en gasspis så fick vi klara oss själva sen. Det var en tuff vecka i början. Inget eget internet i mitt hus första veckan, men inser verkligen vilken internetaddict man är då. Tur att man har snälla vänner med sig hit som bjussa på lite lina då och då.... varje dag... Sen om man saknar sitt hjärtas dam hemma i Sverige väldigt mycket, då tyckte man att rätt mycket var skit här.

Nu, efter alla blanketter och allt slit (och fest) börjar man nu återhämta sig. Man börjar få en vardag här på Tohoku University International House

Min dörr
Rummet jag blivit tilldelat är betydligt större (18kvm) men mindre kostnadsmässigt än många av mina kamraters (ca 10kvm?). Jag har allt man kan önska sig. Pentry med gasspis, varmvattenberedare som går på naturgas, gaselement, elektriskt(!) kylskåp, kackerlacksbo under byrån, och sjukt snabbt internet.
Rummet
 Att festa i japan är, ja... annorlunda mot Sverige... Ett vanligt sätt att festa är att gå på så kallad nomihodai.
nomihodai är en slags ja... mat och spritfrossa kan man säga. Man betalar 200kr cirkus till någon i serveringspersonalen, sen bär dom in mat och den alkohol som man behagar. Sen efter ca 120min säger serveringspersonalen till att det får vara nog och man får dra vidare. Mer om fest i japan kommer nog senare i ett separat inlägg.

Vår första nomihodai i japan

onsdag 13 oktober 2010

Elva dagar i Tokyo

Min första tid här i Japan spenderade jag i den stora huvudstaden i öst, Tokyo. Jag tänkte att jag skulle bjuda på ett ordentligt inlägg om den tiden. Elva dagar blev det, vilket kan bli lite svårt att få med i ett inlägg men jag ska göra mitt bästa...

Dag 1
Första dagen i Tokyo var... ja... galen!
Efter att ha ankommit till staden och låst in alla mina tillhörigheter i ett skåp inne på världens största tågstation började äventyret. Mina kamrater från Uppsala tog emot mig och visade mig runt. Vi tog tåget till ett av Tokyos stora centrum, vi åkte till Shinjuku. Shinjuku är stort, stora neonskyltar och stora skyskrapor, där vandrade vi runt den första dagen och jag tog in Tokyo. På bilden nedan kan man se utsikten från en av Shinjukus högre skyskrapor. I Shinjuku låg också Tokyos "Red-light district". Det tyckte mina kamrater uppenbarligen att det var viktigt att jag såg min första dag där. Det han också bli lite baseballslag innan vi återvände till Asakusa, Stadsdelen där vårt vandrarhem låg.

Längst bort i bild sticker ett högt torn upp, ungefär där bodde vi

Efter att ha färdats i 16 timmar med ett flygplan 8 timmar framåt i tiden blir man lite lätt mör. Det var skönt att komma fram till vandrarhemmet efter en lång dag (och natt). Jag fick ett specialrum på vandrarhemmet, jag hade betalat extra mycket pengar för att jag skulle få ett bekvämt rum att sova bort jet-laget första natten.

Jag fick en trälåda, med en madrass och kudde i. Vad skulle jag ha förväntat mig?

Trälådesängar

Dag 2
Efter att ha jet-lagat sönder första natten blev det endast 4 timmar sömn, puh. Men det gjorde inte så mycket, vi skulle iväg på trevligheter, vi åkte på Tokyo game show!

Nu måste jag tyvärr dock säga att Tokyo game show inte är en så kallad crazy japanese gameshow, utan en stor Tv-spelsmässa. Det var helt galet, extrem ljudnivå, flashiga grejer överallt storbildsskärmar med trailers på nya spel, och folk som presenterade årets kommande releaser. När jag gick runt där började jag dock att fundera. Görs inga gulliga spel längre? Vad hände med klassiker som Pikmin och Paper Mario? Jag blev lite ledsen av allt våld som visades upp på de stora TV-apparaterna. Sen åt vi nudlar och åkte hem igen.

På kvällen bytte jag till ett rum fullt av våningssängar typisk vandrarhemskänsla.

Dag 3
Rundvandring i Asakusa, kollade på tempel och stor turistmarknad.

Turistmarknad


Dag 4
Denna dag drog jag och en av kamraterna från Uppsala till Akihabara. Akihabara är ett av Tokyos skumma områden. Vill man bli helt avtrubbad vad gäller neonskyltar, butiker, reklam och sånt är det här stället man ska åka till, den mänskliga hjärnan räcker helt enkelt inte till. Där köpte jag en kamera till ett fördelaktigt pris. Kollade hur det låg till i valet hemma i Sverige. Tur att man emigrerat...

Här är en bild från lobbyn på vårt vandrarhem, trådlöst internet, nice


Dag 5
Första dagen som jag tog mig runt lite på egen hand, jag provade min nya kamera och lärde mig känna stadsdelen där vi bodde lite bättre.

Såg här såg det ut utanför där vi bodde, dom gillar inte att gräva ner elledningar i japan

En bild på det höga tornet, det ska bli japans högsta när det är klart

Ett fint tempel i Asakusa

En fin trädgård i Asakusa

Skyskrapor, är det någon som kan gissa vad den där gyllene.... vad det nu är, är för något?


Dag 6
Den här dagen gjorde jag och några av grabbarna en liten utflykt till Kamakura, ett vackert område utan för Tokyo där det fanns mycket skön natur, det kändes lite som vi var ute på vischan, det visade sig dock att staden hade ungefär hundrafemtiotusen invånare. Det blev mycket fina tempel och trädgårdar den dagen samt en av japans största Buddhastatyer.


Jag är en nörd

Fin liten damm

En sådan här trädgård ska jag ha när jag har egen villa, och väldigt mycket sand

Stort tempel

Jag och den store Buddha

Här va det lite spooky, jag kunde verkligen känna den store Buddha röra min själ, och jag svär, bilden är helt omanipulerad

Jag och en liten Buddha

Det var riktig tempelfrossa den här dagen

Dag 7
Den här dan var vi på något väldigt spännande, vi var på Sumobrottning, dvs. tjocka karlar i blöja som kramas.

Presentation av kämparna

Hård match

Ritual, grabben med kjol är stormästaren




Dag 8
Den här dagen blev det ett besök vid det kungliga palatset i Tokyo. Tyvärr var inte palatset lika tillgängligt som det kungliga slotten hemma i Sverige, så det blev inte så mycket roliga bilder. Dock var ju muren och vallgraven rätt maffig. Det blev också lite vandring i centrala Tokyos parker.

Dag 9
Den här dagen skulle vi besöka lite roliga affärer tänkte vi, så vi åkte till ett ställe som heter Nakano, där hade dom ett hus med skumma prylar. Anime, Manga och olika leksaker var populärt där. Vi såg en del riktigt läskiga dockor, synen av dem brände sig verkligen fast på hornhinnan, usch! Efter detta besök drog vi till Akihabara igen för att bli hjärntvättade. Vad finns det då förutom neonljus, stora elvaruhus (tänkt dig elgiganten, fast 7 våningar), caféer med servitriser utklädda till kaniner, fläktaffärer, batteributiker, TV-spelsfanbutiker, 8 vånings gayhentaibutiker (var dock inte in där pga av dom övervägande riskerna att bli skärrad för livet) och arkadhallar stora som ICA-maxi? Ja, ungefär hundra gånger så många fler skumma butiker skulle jag säga.

Dag 10
Besök i Shibuya, ett ofta filmat centrum när Tokyo är med på film, därför har jag också filmat lite där

 

 

Killar med kameror

Stor korsning med stort övergångsställe
Detta var sista kvällen i Tokyo, vi firade slutet av vår trevliga vistelse med sushi på rullband, det var tänkt att vi skulle åka upp i Tokyos högsta byggnad, Tokyo Tower den kvällen, regnet öste ner men vi ville dit, vi tog först t-banan, sen gick vi sista 20min i det härliga vädret. Men det var lite för dyrt för att vi skulle vilja åka upp. Så vi åkte hem istället.

Dag 11
Den här dagen var den absolut sista i Tokyo, det hände inte så mycket spännande, förutom att vi gick på fel tåg förstås. Vi kände på oss från början att det var något fel med det här tåget, det var något som inte riktigt stämde, och rätt hade vi, som tur va kunde vi gå av vid första stationen där vi kunde byta till rätt tåg. När vi såg det tåg som vi egentligen skulle åka med förstod vi att detta var tåget vi skulle åka med, det var... ett Pokémontåg. Tåget var alltså beprytt med stora bilder av Pikachu, Bulbasaur, Jiggelypuff och hela gänget!
Tåget drog iväg med oss sedan på en hissnande fart i över 210km/h genom Tokyo och ut på landsbygden på väg till Sendai...

tisdag 12 oktober 2010

Det nya landet

Jag är inte längre hemma i Sverige, jag är väldigt långt borta. Jag är numera i ett land där:
  • De kör på fel sida om vägen 
  • Grön heter blå
  • Man är asball om man är sjukt tjock och gå runt i blöja 
  • Volvo är en statusbil
  • Toaletterna har inbyggd bidé och handfat samt en liten LCD-display
  • Det är svensk sommar i oktober 
  • Det kan vara billigare att köpa en liten flaska whiskey än ett äpple.

Jag är i ett land långt bort i öster, jag är i Japan.

Den 17/9 landade jag på Narita International Airport ungefär 80min med tåg till Tokyo centrum. Efter lite semester i Japans huvudstad (som är ungefär 25-30 gånger så stor som den kungliga huvudstaden hemma i Sverige) var det dags att fara till min nya bostadsort, Sendai. Sendai är till folkmängden sett ungefär lika stort som Stockholm. Efter lång tid med bråkig byråkrati, avsaknad av internet och intensiva veckor av välkomstkalas har jag äntligen kommit till rätta i mitt nya land.

I mitt nya land är jag gaijin, det betyder typ icke-japan, det är det japaner säger när jag:
  • Kör på fel (rätt) sida vägen
  • Säger fel saker när jag ska handla i affärer
  • Failar att äta med pinnar

Och för att jag är blond så klart.