Mirakelcykel och Belgisk Blå

Jag tror inte att jag nämnde tidigare hur mycket jag cyklar förut. Speciellt nuförtiden cyklar jag extremt mycket. Jag studerar vid ett campus som heter reaserch center för ELectron PHoton science (ELPH) eller Mikamine Campus. Det ligger inte i närheten av dom övriga campus här på Tohoku University, faktum är att det är så litet, så långt bort och så sunkigt att det inte ens nämns ihop med dom andra campus. Det ligger så olämpligt långt bort att min studievägledare rådde mig att välja det andra campuset där man också kan studera fysik. Det andra campuset ligger dock uppe på ett berg men lite närmare där jag bor.

Så valet blev, bergsbestigning eller 2 mil på cykel varje dag. Men jag tänkte äsch, 2 mil om dagen kan jag väl cykla lätt på min treväxlade mirakelcykel!

I början höstterminen har det inte varit så stora ansträngningar då jag läst lite japanska också och därför bara behövt cykla dit tre dagar i veckan, men nu på slutet av terminen brukar man ju lägga in sista växlen (tentaväxeln i vanliga fall, för mig blev det presentationsväxeln) och har nu i februari tillbringat varje veckodag här på Mikamine Campus.

Ni kan ju räkna efter själva så får ni en känsla för hur mycket jag cyklar!

Uppgift:
Niklas cyklar till Mikamine Campus från sitt hem i Sanjomachi 3 gånger i veckan under perioden Oktober till och med Januari (tisdagar, torsdagar och fredagar) och 5 gånger i veckan under februari (Inga resor skedde under helgdagar då sov jag eller tittade på TV). Resan är ungefär 1 mil enkel väg och tar ca 35-90 min beroende på väglag, trafikljus, trafiktäthet, humör, dåligt samvete, träningsvärk i låren (Som för övrigt mer liknar låren på en belgian blue än en homo sapiens), prisläget på Kappa Sushi och tid sen frukost/lunch. Några av variablerna har viss korrelation.

Belgisk blå

Hur många gånger mellan Sala och Uppsala motsvarar sträckan som Niklas har cyklat under höst/vinter-terminen 2010/2011 om vi antar att Niklas började terminen den 4/10 och slutade 20/2 med ett nyårslov mellan 23/12-13/1?

HJälpmedel: Japansk kalender, abakus (eller annan räkneutrustning), skrivdon och bild på belgisk blå.

Din lösning skickas in till niklaslundkvist@gmail.com

Första pris:

Hemligt


Lycka till!

Fysik bland pekboksprogrammering och supermodeller

I japan har jag ju varit ett par månader nu, det vet ni som läser. Att jag håller på med någon sorts vag forskningspraktik kanske än och annan också vet om. Men vad är det som jag faktiskt håller på med?

Den frågan har jag faktiskt ställt mig själv ett par gånger.

Mina huvuduppgifter här på labbet är följande:

• Rita
  I dagarna har jag i princip suttit framför datorn och ritat på en pryl som ska hålla i en grej som ska räkna partiklar (ett detektor support som håller i en detektor) samt en grej som ska säga åt grejen som räknar att räkna (en trigger detektor)
  
  
• Leka
  I förra veckan satt jag framför en stor maskin som och testade vad som hände när man bytte grejer och ändrade om bland kablarna, detta hade inte direkt något syfte mer en att jag skulle leka och lära. Väldigt nyttigt.
  
  "When you have time, you can start play with the detector system" - Min Sensei, Suda-san
  
  Han kan ha en lite sned bild om vad underhållning är. Han tyckte samma sak när jag skulle lära mig ett programmeringsspråk för mätinstrument.
  
  
• Pekboksprogrammera
  Dock måste jag nog säga att mitt programmeringsspråk är väldigt lätt, man drar ett snöre från en grej till ett annat på en dator också gör datorn det och det fungerar jämnt, ingen ångest eller frustration.

Kort och gott, de är lite som att vara tillbaka på lekis fast man har lite andra leksaker. Nej skämt och sido, det är faktiskt väldigt seriöst det som jag håller på med och sakerna jag gör här kommer faktiskt att använda till väldigt viktig forskning!

Men fysik då? Vad det inte det jag höll på läsa?
Jo, en gång i veckan samlas vi här på labbet och pratar fysik, kärnfysik alltså. Sen är ju såklart projektet som jag håller på med relaterat till fysik. Exakt vad vi håller på med kan jag dock inte berätta... Jag har nämligen skrivit på ett avtal om att teknologi jag lär mig om här i Japan får jag inte sprida till utlandet.

Är det alltså något hemligt kärnvapenprogram som jag har gått med i?
Nä vi gör bara snälla saker. Vi ska mäta. Vi ska titta hur stora atomkärnorna är och vilken form dom har, framför allt radioaktiva sådana, dvs säga atomer som sönderfaller till exempel uran och plutonium, och nej fortfarande inga bomber.
Men varför är man intresserad om vad för form atomkärnan har? Ja det här låter väldigt tråkigt för den som inte är intresserad av (Kärn)fysik. Jo! Det är nämligen såhär, man är nämligen intresserade av att ta fram en supermodell, och det är inte någon realityshow typ Top Model eller något sånt som vi håller på med, nej det är en universell kärnfysikalisk atommodell (Låter inte lika flashigt som supermodell) som man är intresserad av att ta fram. Då kan man nämligen förklara hur och varför atomkärnorna beter sig, vilket man bara kan göra för stabila atomer idag, dvs dom som inte är radioaktiva typ koppar och järn.

Här ställer ju vän av ordning frågan men vad är poängen med det? Jo, kan man mycket grejer om radioaktiva saker så är det lättare att arbeta med dem, bra när man ska bygga djupförvar av allt kärnavfall till exempel!

Nog om fysik!

Idag ska vi ha välkomstfest för vår nya medlem i vår forskargrupp, mycket trevligt.

/ニクラス