Livet som lyxflykting

Trots att jag lever som flykting så är livet inte så hårt.  Flykting och flykting föresten... Jag bor just nu trots allt på den adress som jag är registrerad på hos skatteverket. Jag har väldigt mycket mat och en snäll familj som tar hand om mig. Nej klagar gör jag inte, men om jag får gnälla lite så börjar det bli lite tråkigt nu. Det är tur att jag åker till Göteborg en sväng nästa vecka och sen ska jag ju börja jobba som lärarvikarie på Vallaskolan i Sala också. Så det där med tristess löser sig snart.

Men, jag vill ju åka tillbaka nu....

Men så länge som varken svenska staten eller min studievägledare inte tycker jag ska göra det så får jag nog stanna hemma. Även om vardagen långsamt långsamt börjar komma tillbaka till Sendai, så finns fortfarande några problem:

• Ingen gas till spis och element
  Ska dock vara på väg tillbaka har jag hört från vänner på plats
   
• Dåligt med livsmedel i butikerna
  Även om butikerna har öppnat igen är det svårt att få tillgång färskvaror som grönsaker och bröd
   
• Bristande kommunikationer
  Flyg är bara att glömma just nu i Sendai, tågen kanske börjar gå i slutet på månaden och bussarna från Tokyo är få 
   
• Ett fortfarande ganska ostabilt kärnkraftverk
  Även om stråldoserna från Fukushimaverken är små så finns ju alltid risken för en ökning

Vad jag läst så är stråldoserna i Sendai inte hälsofarliga, dom är ungefär lika stora som dom genomsnittliga stråldoserna i Sverige, kanske till och med lite mindre. Så det är jag inte så orolig för.

Om man vill läsa mer om vad som händer i Sendai nu så kan jag starkt rekommendera min kamrat Daniels blogg, han bor i Sendai i detta nu.