måndag 21 mars 2011

Sådär 9 dagar efter katastrofen, vilken tur man hade.

Ja, såhär nu när saker börjar lugna ner sig ska jag väl lägga en kommentar då delar av min stad i Japan är bortspolade. Läget verkar ha lugnat ner sig i Sendai nu, folk börjar få tillbaka internet och el därborta, och läget vid kärkraftverket i Fukushima börjar lugna ner sig. Vad jag hört så ska saker och ting börja bättras i Sendai, och från lokala källor ska kanske vardagen vara tillbaka om ungefär en månad. Jag (och jag antar att mina andra svenska kamrater som flytt katastrofen) hoppas kunna åka tillbaka till dess.

Självklart kan man diskutera kärnkraftens vara och icke vara i och med katastrofen. Men det man kan helt klart säga att man behöver verkligen se över användandet av gamla reaktorer som Fukushima I-1, som inte är byggda för den här typen av skalv.

Vad gäller de som var kvar i Japan när katastrofen inträffade var jag mycket glad att höra att alla som var där hade klarat sig. Även min sensei (min professor) och mina medarbetare på labbet hade klarat sig utan skador. De flesta av mina medarbetare befann sig i Tokyo på acceleratoranläggningen RIKEN när skalvet kom, min sensei berättade att det hade tagit honom 20 timmar att ta sig till Sendai från Tokyo (en sträcka motsvarande Stockholm - Göteborg ungefär..) med bil för att se om hans familj var oskadd då det varken fanns telefon eller el i Sendai.

Jag hade ju turen att inte befinna mig i Sendai och inte ens i Japan när jordbävningen inträffade. Jag var på solsemester i det soliga Spanien. Imorgon åker jag tillbaka till Sverige, än så länge på obestämd tid.