När man gick på mellanstadiet och högstadiet kommer jag ihåg att folk åkte på diverse sommarläger och kollo. Nu när man är såhär gammal som jag är tänker ni kanske att man inte kan åka på sommarläger, men ack vad ni har fel i sådana fall! Här i Tokyo i stadsdelen Wako-shi ligger nämligen Japans största campus för naturvetenskap (vad jag har hört) nämligen RIKEN. RIKEN är väldigt trevligt på många sätt, jag bor här gratis mitt utbytesuniversitet finansierade resan hit, man äter väldigt billigt och man får vara i en väldigt stimulerande arbetsmiljö med några av världens främsta forskare.
Nu kanske ni tänker, "Jaha, han har åkt på forskarläger". Jag kan nu säga att det inte är helt ute och cykla men jag skulle snarare kalla detta för ett arbetsläger, eller man kanske ska kalla det tjänsteresa egentligen, fast jag inte har någon arbetsgivare. Nej, arbetsläger klingar bättre. Här på RIKEN jobbar man nämligen, väldigt, väldigt mycket. Men grejerna är dyra att hålla igång och anläggningen ligger delvis nere på sommaren då det går åt för mycket ström i Tokyoområdet, p g a alla som vill ha sin AC igång. Jag förstår dock alla dom som vill ha det, det är väldigt varmt här och fuktigt som i en bastu. I alla fall folk vill vara effektiva här för vi har inte så mycket tid på oss att vara här och då måste vi utnyttja vår tid det mesta vi kan(gäller även i det verkliga livet). Så här på RIKEN jobbar man ungefär från 10 på morgonen till 2 på natten, sju dagar i veckan (Jag har handen på (Physics handbook, Bibeln, Calculus eller dosmätaren i bröstfickan när jag säger detta). Det blir 112 timmars arbetsvecka.
Nu kanske ni undrar vilken idiot som vill arbete så mycket när det är så varmt, och ska jag vara riktigt ärlig så valde jag att vara här 10 dagar istället för en vecka. Jo det finns flera anledningar till det, min uppsats blir bättre om jag har mycket data från en riktig forskningsanläggning, man behöver inte cykla så mycket, man får jobba med stora maskiner, man får bära runt på tunga blyblock, man får bära labbskjorta som jag har fyra pennor, två radioaktivitetsdosmätare och superflashigt passerkort i, det är roligt att göra en insats för naturvetenskapen och sist men inte minst jag får en värdig avslutning på mitt uppsatsarbete! När jag kommer tillbaka till Sendai är det bara uppsatsskrivning och presentation kvar innan jag är klar här. Visst det är ju ganska lång tid kvar men jag hoppas jag får mycket gjort här i Tokyo så att sista månaderna här i Japan blir nedförsbacke.
Nu kanske ni undrar hur jag har tid att blogga, när jag egentligen borde jobba, då kan jag skylla på att det är för hög radioaktivitet just nu på stället där jag jobbar, så jag kan inte gå in där. Jag får fortsätta imorn istället. Eller så går jag till kontrollrummet och kollar hur det går för dom andra nu, 151 timmar accelerator/detektorfysik till.
