måndag 4 juli 2011

Det var en gång i Japan... Den stora utmaningen

Nu är jag tillbaka i Sendai igen, men i brist på spänning i mitt liv för tillfället och brist på tid nu när jag jobbar jämnt så får jag skriva om lite andra intressanta saker från mitt förflutna istället.

Under min uppväxt har jag spelat väldigt mycket tv-spel. Ett av mina favoritspel har alltid varit "Zelda: Ocarina of time" Jag har spelat och "klarat ut" spelet ett flertal gånger. Jag var nog inte mer än 11 år första gången. Jag har till och med gjort en maratonspelning av spelet, dvs spelat igenom hela spelet på en gång, det tog ungefär 15 timmar.

Efter en kort tid här i Japan hade jag och Daniel bestämt oss för en stor utmaning, vi skulle spela klart spelet på en dag (16timmar). Detta vore ju ingen utmaning tänker ni, det hade jag ju gjort förut. Ja, men vi hade redan tänk på det där, istället för att spela den europeiska PAL-versionen av spelet, bestämde vi oss för att spela den Japanska versionen. Förutom språket så skiljer sig den japanska versionen från den europeiska på det sättet att spelet är ungefär 20% snabbare, detta gör vist att man tjänar lite tid men jag skulle nog säga att spelet blir också ungefär 20% svårare i och med den fartökningen.

Daniel är en klippa på japanska, och kunde utan problem ta sig igenom konversationerna som spelet innehåller. Jag själv däremot fick helt enkelt köra 100% på erfarenhet och tidigare minnen.

Vi valde att spela spelet i enstimmeskift (vilket jag även gjorde i min förra maratonspelning) den ene spelar medan den andra vilar. Så kl 0815 en lördagmorgon började vi spela.


Sant, klockan var 0815 när vi började

Jag började första passet. Det ska tilläggas att det var februari och ungefär lika kallt inne som ute på morgonen

Daniel har precis klarat en boss
Mission accomplished! Freeze Five!
Efter ca 13 timmars, slit, frustration, glädje och episka spelmoment var vi klara. Hade vi slagit något rekord? Bara egna. Hade blivit smartare? Knappast. Hade vi ätit för lite? Ja. Var vi extremt trötta? Ja. Hade vi haft sådär kul som endast två äkta Nintendo "entusiaster" kan ha? Ja!