Livet som lyxflykting

Trots att jag lever som flykting så är livet inte så hårt.  Flykting och flykting föresten... Jag bor just nu trots allt på den adress som jag är registrerad på hos skatteverket. Jag har väldigt mycket mat och en snäll familj som tar hand om mig. Nej klagar gör jag inte, men om jag får gnälla lite så börjar det bli lite tråkigt nu. Det är tur att jag åker till Göteborg en sväng nästa vecka och sen ska jag ju börja jobba som lärarvikarie på Vallaskolan i Sala också. Så det där med tristess löser sig snart.

Men, jag vill ju åka tillbaka nu....

Men så länge som varken svenska staten eller min studievägledare inte tycker jag ska göra det så får jag nog stanna hemma. Även om vardagen långsamt långsamt börjar komma tillbaka till Sendai, så finns fortfarande några problem:

• Ingen gas till spis och element
  Ska dock vara på väg tillbaka har jag hört från vänner på plats
   
• Dåligt med livsmedel i butikerna
  Även om butikerna har öppnat igen är det svårt att få tillgång färskvaror som grönsaker och bröd
   
• Bristande kommunikationer
  Flyg är bara att glömma just nu i Sendai, tågen kanske börjar gå i slutet på månaden och bussarna från Tokyo är få 
   
• Ett fortfarande ganska ostabilt kärnkraftverk
  Även om stråldoserna från Fukushimaverken är små så finns ju alltid risken för en ökning

Vad jag läst så är stråldoserna i Sendai inte hälsofarliga, dom är ungefär lika stora som dom genomsnittliga stråldoserna i Sverige, kanske till och med lite mindre. Så det är jag inte så orolig för.

Om man vill läsa mer om vad som händer i Sendai nu så kan jag starkt rekommendera min kamrat Daniels blogg, han bor i Sendai i detta nu.

Sådär 9 dagar efter katastrofen, vilken tur man hade.

Ja, såhär nu när saker börjar lugna ner sig ska jag väl lägga en kommentar då delar av min stad i Japan är bortspolade. Läget verkar ha lugnat ner sig i Sendai nu, folk börjar få tillbaka internet och el därborta, och läget vid kärkraftverket i Fukushima börjar lugna ner sig. Vad jag hört så ska saker och ting börja bättras i Sendai, och från lokala källor ska kanske vardagen vara tillbaka om ungefär en månad. Jag (och jag antar att mina andra svenska kamrater som flytt katastrofen) hoppas kunna åka tillbaka till dess.

Självklart kan man diskutera kärnkraftens vara och icke vara i och med katastrofen. Men det man kan helt klart säga att man behöver verkligen se över användandet av gamla reaktorer som Fukushima I-1, som inte är byggda för den här typen av skalv.

Vad gäller de som var kvar i Japan när katastrofen inträffade var jag mycket glad att höra att alla som var där hade klarat sig. Även min sensei (min professor) och mina medarbetare på labbet hade klarat sig utan skador. De flesta av mina medarbetare befann sig i Tokyo på acceleratoranläggningen RIKEN när skalvet kom, min sensei berättade att det hade tagit honom 20 timmar att ta sig till Sendai från Tokyo (en sträcka motsvarande Stockholm - Göteborg ungefär..) med bil för att se om hans familj var oskadd då det varken fanns telefon eller el i Sendai.

Jag hade ju turen att inte befinna mig i Sendai och inte ens i Japan när jordbävningen inträffade. Jag var på solsemester i det soliga Spanien. Imorgon åker jag tillbaka till Sverige, än så länge på obestämd tid.

Hjälp jag är en fisk!

Hej kamrater!
Nu är jag tillbaka i härliga Sverige! Beror i och för sig på vad man menar med härligt, menar man -18 grader Celsius när man blir hämtad på flygplatsen så är det inte det. Menar man härligt som när solen lyser på den vita snön och lyser upp landskapet likt en biosalong som spelar upp en film om kärlek på vita duken så kan jag kanske hålla med (beror på vem som spelar huvudrollen i filmen, är det Hugh Grant får det väl duga)

Många saker fanns på agendan under mitt Sverigebesök. Besök i Uppsala för kramkalas med vänner och besök hos studievägledare, pingismatch mot far, leka med systersonen och sist men inte minst, besök hos en läkare.

Under hösten upptäckte jag en dag att jag hade en knöl på halsen. Lite obehagligt men inte smärtsamt. Men bäst att göra är väl att söka upp en läkare tänkte jag. Dock är det ju såhär i Japan att engelskakunskaperna är inte alltid dom bästa hos den japanska läkarkåren och min japanska är väl i bästa fall urusel. Doktorerna i öst trodde att jag var extremt infekterade och man gav mig penicillin 2 månader i sträck utan effekt på knölen. Efter penicillinkur numero fyra fick jag nog och for hem till Sverige för att prata med en läkare som förstod vad jag sa. Efter att doktorn tittat på mig, satt in en liten nål och sedan en lite större nål i halsen för att ta en prov på bölden, får jag den temporära diagnosen som för mig var en aningens förvånande:

Jag har kvar en av mina gälar.

Som på en fisk tänker du kanske, och ja, som på en fisk, och ja det är vad doktorn sa.

Såhär har jag fått det förklarat för mig, när man är bebis i mammas mage har man rudimentära gälar så att man ska kunna andas där inne. Men när fostret utvecklas försvinner dock gälarna och man blir normal. Men något gick snett när lille Niklas Mikael Lundkvist skulle till världen, gälarna avvecklades inte helt... Detta leder nu till att jag kan andas under vatten och kan numera betraktas som den felande evolutionära länken mellan människa och fisk. Eller, nja inte riktigt kanske. Snarare är min kvarvarande gäl en liten slemproducent som alltså tillverkar något slags snorgult slem utan att ge mig några utommänskliga egenskaper. Alltså inget livförändrande.

Nästa vecka far jag till det soliga Spanien för att hälsa på tidigare gästbloggerskan Emelie-Marie Henningsen, som tidigare skrev på denna blogg. Efter det far tillbaka till österlandet för ännu en termin med magisk kärnfysik.

Mirakelcykel och Belgisk Blå

Jag tror inte att jag nämnde tidigare hur mycket jag cyklar förut. Speciellt nuförtiden cyklar jag extremt mycket. Jag studerar vid ett campus som heter reaserch center för ELectron PHoton science (ELPH) eller Mikamine Campus. Det ligger inte i närheten av dom övriga campus här på Tohoku University, faktum är att det är så litet, så långt bort och så sunkigt att det inte ens nämns ihop med dom andra campus. Det ligger så olämpligt långt bort att min studievägledare rådde mig att välja det andra campuset där man också kan studera fysik. Det andra campuset ligger dock uppe på ett berg men lite närmare där jag bor.

Så valet blev, bergsbestigning eller 2 mil på cykel varje dag. Men jag tänkte äsch, 2 mil om dagen kan jag väl cykla lätt på min treväxlade mirakelcykel!

I början höstterminen har det inte varit så stora ansträngningar då jag läst lite japanska också och därför bara behövt cykla dit tre dagar i veckan, men nu på slutet av terminen brukar man ju lägga in sista växlen (tentaväxeln i vanliga fall, för mig blev det presentationsväxeln) och har nu i februari tillbringat varje veckodag här på Mikamine Campus.

Ni kan ju räkna efter själva så får ni en känsla för hur mycket jag cyklar!

Uppgift:
Niklas cyklar till Mikamine Campus från sitt hem i Sanjomachi 3 gånger i veckan under perioden Oktober till och med Januari (tisdagar, torsdagar och fredagar) och 5 gånger i veckan under februari (Inga resor skedde under helgdagar då sov jag eller tittade på TV). Resan är ungefär 1 mil enkel väg och tar ca 35-90 min beroende på väglag, trafikljus, trafiktäthet, humör, dåligt samvete, träningsvärk i låren (Som för övrigt mer liknar låren på en belgian blue än en homo sapiens), prisläget på Kappa Sushi och tid sen frukost/lunch. Några av variablerna har viss korrelation.

Belgisk blå

Hur många gånger mellan Sala och Uppsala motsvarar sträckan som Niklas har cyklat under höst/vinter-terminen 2010/2011 om vi antar att Niklas började terminen den 4/10 och slutade 20/2 med ett nyårslov mellan 23/12-13/1?

HJälpmedel: Japansk kalender, abakus (eller annan räkneutrustning), skrivdon och bild på belgisk blå.

Din lösning skickas in till niklaslundkvist@gmail.com

Första pris:

Hemligt


Lycka till!

Fysik bland pekboksprogrammering och supermodeller

I japan har jag ju varit ett par månader nu, det vet ni som läser. Att jag håller på med någon sorts vag forskningspraktik kanske än och annan också vet om. Men vad är det som jag faktiskt håller på med?

Den frågan har jag faktiskt ställt mig själv ett par gånger.

Mina huvuduppgifter här på labbet är följande:

• Rita
  I dagarna har jag i princip suttit framför datorn och ritat på en pryl som ska hålla i en grej som ska räkna partiklar (ett detektor support som håller i en detektor) samt en grej som ska säga åt grejen som räknar att räkna (en trigger detektor)
  
  
• Leka
  I förra veckan satt jag framför en stor maskin som och testade vad som hände när man bytte grejer och ändrade om bland kablarna, detta hade inte direkt något syfte mer en att jag skulle leka och lära. Väldigt nyttigt.
  
  "When you have time, you can start play with the detector system" - Min Sensei, Suda-san
  
  Han kan ha en lite sned bild om vad underhållning är. Han tyckte samma sak när jag skulle lära mig ett programmeringsspråk för mätinstrument.
  
  
• Pekboksprogrammera
  Dock måste jag nog säga att mitt programmeringsspråk är väldigt lätt, man drar ett snöre från en grej till ett annat på en dator också gör datorn det och det fungerar jämnt, ingen ångest eller frustration.

Kort och gott, de är lite som att vara tillbaka på lekis fast man har lite andra leksaker. Nej skämt och sido, det är faktiskt väldigt seriöst det som jag håller på med och sakerna jag gör här kommer faktiskt att använda till väldigt viktig forskning!

Men fysik då? Vad det inte det jag höll på läsa?
Jo, en gång i veckan samlas vi här på labbet och pratar fysik, kärnfysik alltså. Sen är ju såklart projektet som jag håller på med relaterat till fysik. Exakt vad vi håller på med kan jag dock inte berätta... Jag har nämligen skrivit på ett avtal om att teknologi jag lär mig om här i Japan får jag inte sprida till utlandet.

Är det alltså något hemligt kärnvapenprogram som jag har gått med i?
Nä vi gör bara snälla saker. Vi ska mäta. Vi ska titta hur stora atomkärnorna är och vilken form dom har, framför allt radioaktiva sådana, dvs säga atomer som sönderfaller till exempel uran och plutonium, och nej fortfarande inga bomber.
Men varför är man intresserad om vad för form atomkärnan har? Ja det här låter väldigt tråkigt för den som inte är intresserad av (Kärn)fysik. Jo! Det är nämligen såhär, man är nämligen intresserade av att ta fram en supermodell, och det är inte någon realityshow typ Top Model eller något sånt som vi håller på med, nej det är en universell kärnfysikalisk atommodell (Låter inte lika flashigt som supermodell) som man är intresserad av att ta fram. Då kan man nämligen förklara hur och varför atomkärnorna beter sig, vilket man bara kan göra för stabila atomer idag, dvs dom som inte är radioaktiva typ koppar och järn.

Här ställer ju vän av ordning frågan men vad är poängen med det? Jo, kan man mycket grejer om radioaktiva saker så är det lättare att arbeta med dem, bra när man ska bygga djupförvar av allt kärnavfall till exempel!

Nog om fysik!

Idag ska vi ha välkomstfest för vår nya medlem i vår forskargrupp, mycket trevligt.

/ニクラス

Pikachudräkten

Det har börjat spridas bilder på nätet med mig iklädd en pikachudräkt. Planen var att dräkten så länge som möjligt skulle hållas hemlig, då den skulle vara väldigt passande för framtida maskerader, men en sån här "awesome" dräkt är inget som direkt går att smyga med. Har man använt den en gång kommer folk att veta om den. Speciellt eftersom den är väldigt, väldigt, väldigt gul.

När man sover i detta underbara plagg känns det ungefär som man flyger, så rymlig är den. Om man vill skulle man nog kunna få plats två, dock inte provat.

Men en pikachudräkt har så många fler användningsområden än bara för maskerad. Dräkten har till stor del använts som pyjamas, då japaner uppenbarligen inte vet att om man inte isolerar husen på höst och vinter så blir det kallt i dem. Så eftersom jag har ett element som går på gas försöker jag vara snäll mot miljön och plånboken och maximera användandet av pikachudräkt itsället.

Är det bara en tokig svensk som går runt i pikachudräkt då? Nej! de e faktiskt alla tokiga svenskar som gör det!

Här har vi lite roligt folk som ska med på maskerad, detta var runt halloween

Speciellt roligt blir det när man 4 killar går in på 7eleven i dessa dräkter och beställer underligt mycket mat och byter ut hälften av det man säger mot "pika" då tittar japanerna konstigt på en. En själv börjar dock också fundera, kan dom inte sitt modersmål?

Men min stora fråga är så klart, varför säljs inte detta underbara plagg hemma i Sverige? Att det inte skulle finnas någon marknad tror jag är bullshit! Om jag får nys om en butik i Sverige som kan tänkas sälja sådana så ska jag kontakta dom och förslå dem att expandera. Eventuellt kanske man borde starta ett importbolag för denna typen av plagg... hmm.... tål att tänkas på när man kommer hem.

Mer bloggande blir det efter tentamenstider. Eller ja, jag har ju bara två tentor den här terminen som är i princip statistiskt omöjligt att bli underkända i, jag är inte så orolig alltså.

Gästbloggare Emelie Marie Henningsen

Den här månaden har det varit lite dåligt med bloggandet, detta beror på att jag har haft fint besök. Fröken Emelie-Marie Henningsen har varit på besök och gjort min tillvaro i kalla Tokyo och Sendai väldigt mycket trevligare. Självklart fick Emelie möjlighet att gästblogga på min blogg, och det tackade hon såklart inte nej till!

Tokyo
The Emelie-Marie Henningsen story
Den 23 december anlände jag till Tokyo, eller rättare sagt till flygplatsen Narita ca 80 min från Tokyo.
Då hade jag på min totalt 12 timmar långa resa sovit exakt 0 minuter! Klockan var för mig, dvs svensk tid 03.00 men i Tokyotid var den 10.00 på förmiddagen. Att jag vid bytet i Helsingfors blev ombokad till buisness class och hela resterande resan blev behandlad som en prinsessa och flög lyxigare än jag kanske någonsin kommer att göra igen (tillsammans med en massa japanska affärsmän som bara sov) var minst sagt trevligt.

Efter lite tåg och tunnelbana var vi framma vid vårt första boende, jättefint hostel med badkar som de gick att somna i bara man var tillräckligt trött

Julafton var inte riktigt som den brukar, vi kikade runt lite och sen åkte vi till Tokyo sea life park. Roliga fiskar och fint utsikt. Ingen julmat! Tempura istället, typ friterade räkor, ris och grönsaker och 酒 (sake) såklart.

Några höjdpunkter under min vistelse i Tokyo:

Disneyland

Ja här var ingången till disneyland, ganska fin

När vi var på disneyland var temat christmas fantasy vilket betydde att parken var fint julpyntad

Såhär tänker man väl sig att ett disneyland ska se ut?

Niklas köpte Mussemössa

Vi tog en färd med den gamla ångbåten, det blåste väldigt kallt!

Parad! med alla kända disneyfigurer, väldigt mycket folk!

Shibuya -shoppingcentrum med stort S

 Här sitter vi på starbucks och tittar ut över folkmyllret

Ja, såhär tokiga kan husen se ut i shibuya

Båttur som slutade i Hama-rikyu gardens så fint så!

Vi tog en båttur längs Sumidagawa floden som går genom tokyo, dock ska det förtydligas att detta inte var båten vi åkte med. Det kanske man kan lista ut själv i och med vi kan ju inte ha tagit bilden om vi satt i båten.

Bild på asakusas skyline från riverside, och en röd bro

Gul bro

Vi närmade oss snart resans mål Hama-rikyu parken

Tokyo kan bjuda på en del härliga kontraster

Emelie på träbro, fint

Riktigt fin vy över parken och skyskraporna i bakrunden

Man kunde gå på duck hunt! men det gjorde vi inte, vi e djurvänner

Studerar dom vackra blomstren

Ueno park också himla fint

I Ueno park kan man kolla på lite tempel

Dom få blommor som fanns så här i slutet på året var väldigt fina

Niklas på Ueno parks WWII memorial site

Tempel och träd

Tokyo metropolitan gouverment office - fin utsikt

Härifrån styrs Tokyo!

När byggnaderna speglas i varandra blir det riktigt effektfullt!

Signerat

/Emelie-Marie Henningsen